Mitt andetag
På samma sätt
som du vibrerar fram min väg
I mitten av min kropp
Lyser du i mina ögon
På samma sätt
Som andra kan se sin sanning
Genom mig
Är det din luft som kommer
När jag andas mitt andetag
På samma sätt så finns du
I mina händer
Och viskar fram trösten
Till det sköra i den jag berör
Med min smekning
Jag darrar när jag missar dig
Vet du det?
Jag gråter när jag tror att jag gått vilse
Och jag stakar mig på orden
När jag inte kan känna din närhet
Och ändå säger något mig
Att du är här.
Rösten i den som talar till mig
Mjukheten i handen som berör min hud
Ögonen som möter min blick
Jag andas ut
Och
I luften jag tar in
Hittar jag dig igen.
Tack Universum
För att du aldrig låter mig gå förlorad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar