Den här texten skrev jag när jag tog avsked av det osäkra barnet i mig. Det var under en promenad och jag såg så tydligt länken mellan min varelse och Moder Jord.
Med dig i mig
Livet är här
Och nu
Jag ser dig och då lever jag eftersom du är här.
Nu
Jag ser dig och jag återskapas i spegelbilden av mig
I dig
Nu
Jag lever nu
Med dig i mig
Så andas en gång eller två och jag andas dina andetag med
dig och när våra andetag blandas så blir vi återigen
Ett enda andetag
Och det andetaget är i luften mellan oss
Mitt hjärta bultar
För jag ser
Dig
Bilden av dig speglas i daggen
Som balanserar på toppen av grässtråna bredvid mina fotsteg och det
räcker
För glansen i daggens bubbla låter mig få njuta av att vi är
en del av samma jord
Och vi kommer alltid vara ett
I andetagen som delar plats i luften
Och på grässtråets glansiga yta
