Och vet ni, jag grät inte en endaste tår

Och vet ni, jag grät inte en endaste tår

Jag tog kemikalier för att få lockar

Det var helt okej

Och stoppade in färgmedel i min kropp så att jag skulle passa in

Alla sade hur bra det blev

Jag solade min hud i ultraviolett för att vara fin

Jag menar, vill man vara fin får man väl lida pin

Inte många nämnde cancer

Men många stod bredvid

Jag till och med präntade in mönster i min rygg

Och levde i perioder på nutrilett

Det enda jag ville var att vara rätt

Och fortfarande var protesterna få

De tystades snabbt av en normativ ridå

Nu har jag inte gjort någonting särskilt

Inga kemikalier i min kropp

Ingen markering på min hud

Inte ens solat i solarium för att passa in

Det var länge sen jag bantade

För första gången någonsin kan jag uttrycka kärlek till själen min

Och nu, enda gången i mitt liv

har mitt utseende orsakat reaktioner

Så till den grad att jag anar återhållna aggressioner

Det jag gjorde skapar fler frågor än jag kan förstå

Man undrar hur min tanke går.

För jag gjorde det "förbjudna", jag trimmade mitt hår

och vet ni, jag grät inte en endaste tår

Och ändå är NU första gången som ett av mina personliga val

hos många andra tydligen orsakar oro och kval

Förut, när jag stoppade i mig kemikalier

eller på andra sätt utsatte min kropp för cancerrisk

lät man mig vara

Nu uttrycker man oro och ber mig i stället att svara

På hur jag kunde göra så här och varför

Här får ni svaret: Er fråga är en del av det - det är en del av mitt därför

Med dig i mig

Den här texten skrev jag när jag tog avsked av det osäkra barnet i mig. Det var under en promenad och jag såg så tydligt länken mellan min varelse och Moder Jord.

Med dig i mig

Livet är här

Och nu

Jag ser dig och då lever jag eftersom du är här.

Nu

Jag ser dig och jag återskapas i spegelbilden av mig

I dig

Nu

Jag lever nu

Med dig i mig

Så andas en gång eller två och jag andas dina andetag med dig och när våra andetag blandas så blir vi återigen

Ett enda andetag

Och det andetaget är i luften mellan oss

Mitt hjärta bultar

För jag ser

Dig

Bilden av dig speglas i daggen

Som balanserar på toppen av grässtråna bredvid mina fotsteg och det 

räcker

För glansen i daggens bubbla låter mig få njuta av att vi är en del av samma jord

Och vi kommer alltid vara ett

I andetagen som delar plats i luften

Och på grässtråets glansiga yta

Av eld, av luft

Kärlek kan komma i många olika former. Den här texten skrev jag efter min och min mans kärlekskris.

Av eld, av luft

De tomma orden

Blickarna

Det skarpa i våra röster

Den kalla energin

Hjärtat brister vid minnet

Av det onödiga

En osynlig hand runt min hals

En andning som inte hittar sin väg genom min kropp

En natt

Den natten då vi valde olika sängar

Du med barnen

Jag utan er

Handen kan knappt skriva orden

För smärtan som stelnar min kropp

Här är vi nu

Genom elden tog vi oss

Vi älskar

Och blickarna

Av Eld

Av Luft

Av Vatten

Av Jord

De skriver vår historia i universum

Utan att fråga om lov

Utan att fråga om lov

Du kom till mig

Utan att fråga om lov

Du tog med mig till den där världen

Där allt är så jäkla fint 

Du drog upp mig från ingenmansland

Och pratade om himlen

Du kom till mig

Utan att fråga om det var okej

Och gav mig vatten, luft, eld och jord

Nu brinner jag varje ögonblick som du vidrör min hjärna

Och du är inte ens kvar

Du lämnade mig här

Utan att fråga om det var okej

Det är inte alls okej

Himlen är utanför mitt fönster

Men här inne är det mörkt och tomt och kallt.