Och vet ni, jag grät inte en endaste tår
Jag tog kemikalier för
att få lockar
Det var helt okej
Och stoppade in färgmedel
i min kropp så att jag
skulle passa in
Alla sade hur bra det blev
Jag solade min hud i ultraviolett för att vara fin
Jag menar, vill man vara fin får man väl
lida pin
Inte många
nämnde cancer
Men många
stod bredvid
Jag till och med präntade
in mönster i min rygg
Och levde i perioder på
nutrilett
Det enda jag ville var att vara rätt
Och fortfarande var protesterna få
De tystades snabbt av en normativ ridå
Nu har jag inte gjort någonting
särskilt
Inga kemikalier i min kropp
Ingen markering på
min hud
Inte ens solat i solarium för
att passa in
Det var länge
sen jag bantade
För första gången någonsin
kan jag uttrycka kärlek
till själen min
Och nu, enda gången
i mitt liv
har mitt utseende orsakat reaktioner
Så till
den grad att jag anar återhållna aggressioner
Det jag gjorde skapar fler frågor än
jag kan förstå
Man undrar hur min tanke går.
För
jag gjorde det "förbjudna",
jag trimmade mitt hår
och vet ni, jag grät
inte en endaste tår
Och ändå är NU första gången
som ett av mina personliga val
hos många
andra tydligen orsakar oro och kval
Förut,
när jag stoppade i mig
kemikalier
eller på andra
sätt utsatte min kropp för cancerrisk
lät
man mig vara
Nu uttrycker man oro och ber mig i stället att svara
På hur
jag kunde göra så här
och varför
Här får ni svaret: Er fråga är en del av det - det är en del av mitt därför
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar